Sjukdom efter implantatoperation | Tandimplantat och feber

Tandimplantat har satts i Sverige sedan 60-talet. Det är en utmärkt metod för att permanent ersätta en eller flera tänder, men den kräver dock en del av både tandläkare och patient. Om implantatet sätts på ett felaktigt sätt, där man slarvat med hygienen eller inte låtit implantatet växa fast ordentligt, finns det risk för periimplantit. Periimplantit innebär att mjukvävnaden runt implantatet blir inflammerat. Får infektionen fortgå kommer den till slut att orsaka benförlust i käkbenet, något som till slut leder till att implantatet lossnar.

”Periimplantit är en sjukdom som är mycket svår att behandla, och dessutom svår att upptäcka innan uppluckringen av benet runt implantatet gått så långt att man löper risk att det lossnar”

Även om implantatet sätts enligt konstens alla regler, gäller det också att patienten själv tar munhygienen på allvar. För att undvika infektioner måste man när man har ett tandimplantat ta hand om sina tänder på ett mycket noggrant sätt. Tandborstning två gånger om dagen och dessutom daglig rengöring med tandtråd eller mellanrumsborstar är en förutsättning för att man ska hålla bakterierna borta från området runt implantaten. Periimplantit är en sjukdom som är mycket svår att behandla, och dessutom svår att upptäcka innan uppluckringen av benet runt implantatet gått så långt att man löper risk att det lossnar.

Den egna munhygienen avgörande

Enligt vissa prognoser spås att ungefär var femte patient som idag får ett tandimplantat kommer att drabbas av periimplantit inom tio år. Det är betydligt högre än tidigare. Det kan delvis förklaras med att allt fler äldre människor får tandimplantat. Kan man vid hög ålder inte sköta om sitt implantat ordentligt kommer man till slut att drabbas av periimplantit. Kanske kan det också förklaras med att tandimplantat blivit så pass vanligt att man som patient inte riktigt inser hur viktig den egna insatsen är, inte bara de första åren efter att man fått implantatet, utan livet ut.

Rökning är en annan faktor som kraftigt ökar risken för periimplantit. Rökare som får ett tandimplantat måste vara beredda att sluta, annars löper de betydligt högre risk att drabbas av periimplantit än genomsnittspatienten. Om vi som tandläkare misstänker att patienten kommer att få svårt att sköta sin hygien, eller om patienten är storrökare och inte är beredd att sluta röka, så kommer vi att rekommendera en annan lösning än tandimplantat. Att sätta ett tandimplantat på en patient som inte har goda förutsättningar att få behålla det är slöseri med både patientens pengar och samhällets resurser.

Hur upptäcker man periimplantit?

Det kan vara svårt att upptäcka periimplantit eftersom det inte alltid ger symtom. Är infektionen kraftig kan den ge upphov till feber och smärta, men den kan också pågå ”i det tysta” i flera månader utan att patienten märker något. Blödande tandkött när man borstar tänderna kan vara ett tecken, men på en rökare blöder inte tandköttet alltid trots att det är infekterat. Om infektionen får fortgå utan att man gör något åt den kommer den att börja luckra upp benet runt implantatet.

Därför är det viktigt med regelbundna tandläkarbesök för den som fått ett tandimplantat. Åtminstone två gånger om året bör man besöka en tandläkare eller en tandhygienist för att se att allt står rätt till med implantatet. Då hinner tandläkaren förhoppningsvis upptäcka ett bakterieangrepp i tid, innan det gått så långt att det inte går att behandla.